Oj! ”Pojkarna” (Stefan Solyom och Fredrik Österling) lovade ett annorlunda upplägg på säsongen 2017/18. Och sett till de 105 år som symfoniorkestern existerat är det fråga om en smärre revolution. Det gäller inte bara vilken musik man tänker spela och hur man lägger upp både konsert och kringverksamhet, utan också könsfördelningen, som borde få varje feminist att gå i spinn av lycka.

Det är inte längre gubbarna som dominerar. Jodå, både Bach, Brahms och Beethoven finns där, men vid sidan av dem är det en imponerande mängd kvinnliga kompositörer som fyller konsertprogrammet. Kompositörer, både nutida och äldre, som säkert många i konsertpubliken aldrig ens hört talas om och än mindre lyssnat till. Spännande!

Dessutom, från att ha engagerat en eller högst två kvinnliga dirigenter per säsong är det helt plötsligt nu tio, om jag räknat rätt, som ska äntra dirigentpulten. Visserligen leds de flesta av säsongens konserter fortfarande av en manlig dirigent, men det beror till stor del på att orkesterns chefdirigent Stefan Solyom tagit på sig en försvarlig andel av konserterna. Räknar man själva antalet dirigenter blir det nästan fifty-fifty män/kvinnor på dirigentpulten kommande spelår.

Populäre förste gästdirigenten Morandi har tydligen sagt adjö, åtminstone för den kommande säsongen, men har ersatts av mentordirigenten Magnus Fryklund, 27 år, som leder HSO i ett antal olika konsertproduktioner under Solyoms vakande öra.

Det nya programmet bjuder på mycket nytt. ”Pojkarna” har i sin iver att fånga in så många nya (yngre) lyssnare som möjligt nästan slagit knut på sig själva. Åtminstone kan inte jag hitta någon orkester inom en radie på sådär 60 mil som kommer med så mycket förnyelse på en gång. Som det här att komplettera konsertupptakterna med efterfester (de konserter som dirigeras av chefdirigenten) där musiker och publik kan mötas på ett otvunget och nytt sätt. Eller att ge plats åt vokalmusik som sällan letar sig in i Konserthuset. Eller Bebis-musik. Eller Yoga till klassisk musik. Eller samtalsserie om människor och musik, eller Frack off, entimmes konserter för både vana och ovana lyssnare på klassisk musik.

Alla de konserter som anspelar på säsongens genomgående tema De sju dödssynderna innehåller ett verk av den nya huskompositören, den österrikiska tonsättaren Julia Purgina. Och jag kan lova det här är inte precis Rolf Martinsson. Inte en abonnemangskonsert som inte innehåller en eller flera kvinnliga kompositörer. Jo två, men den ena dirigeras å andra sidan av en kvinnlig dirigent och den andra är ett gästspel av Concerto Copenhagen (äntligen) , som ägnar sig helt åt Bach.

Öppningskonsertens stora slagnummer är för övrigt ett uruppförande av Emmy Lindströms At the hills of Hampstead Heath för klarinett och orkester.

En ny värld, står som rubrik i programmet. Varför inte?

”Pojkarna” har verkligen ruskat om den klassiska musikens elfenbenstorn. Personligen tycker jag att man ruskat rätt. Låt oss hoppas att den övriga publiken instämmer.

Tommie Ling