Vilken sommar det varit – kanske inte vädermässigt, åtminstone inte här i Nordvästskåne – men musikaliskt har utbudet varit imponerande.

Efter en viss stillhet från säsongsavslutningen fram till midsommar fick kammarmusikentusiasterna sitt lystmäte under en späckad vecka i Båstad. Strax därpå var det dags för Musik i Kullabygden och däremellan har Per Tengstrand i år tillsammans med en stråkkvartett bland annat bjudit på Beethovens samtliga pianokonserter, både i kyrkor och på krogar… Uppenbarligen succé. Och Skånska Operan har turnerat med en högklassig uppsättning av Puccinis Madama Butterfly och bland annat besökt Krapperup.

Själv åkte jag utomlands för att se sommaropera på amfiteater. Nej, inte till Verona, utan till ”Danmarks Verona”, Hedeland mellan Köpenhamn och Roskilde. En väldig amfiteater utgrävd i en grusås och rymmande cirka 3 000 åskådare. Föreställningen var Puccinis La Boheme i en lysande uppsättning signerad Lars Rudolfsson. Trots en synnerligen spartansk scenografi triggades verkligen alla sinnen. Scenografin bestod av ett stort vitt (snö) scengolv och mitt på fanns en stol och en vedeldad kamin, som det verkligen rök om. Det var allt. Collegium Musicum från Köpenhamn hade parkerats i något som liknade en carport och dirigerades av Henrik Schaefer, musikalisk ledare för Göteborgsoperan. Ett rutinerat gäng. Till detta en uppsättning sångare som inte gick av för hackor, med Anders Frandsen som Rodolfo, Hamida Kristoffersen som Mimi och Elisabeth Meyer som Musette. Lägg till detta alla övriga sångare och körer av diverse slag och resultatet blev en magnifik jätteproduktion mitt ute i intigheten. Man sitter i bekväma stolar på den terrasserade sluttningen och hoppas att regnet håller sig borta. Vilket det också gjorde på premiären. Ända fram tills det var dags att köra därifrån. Hedeland Opera har hållit på i 15 år och upptäcks nu av allt fler svenskar.

15-års jubileum är det också för Helsingborgs Pianofestival som rivstartar konsertsäsongen med fyra dagar av konserter och föredrag kring pianot och den klassiska musiken. Tillika bjuder man ett veritabelt stjärnuppbåd av pianister: Det koreanska stjärnskottet Yeol Eum Son, det kanadensiska pianogeniet Marc André Hamelin, väletablerade Christina Ortiz med sydamerikanskt temperament och kanadensiskan Angela Hewitt,  en av världens främsta Bachtolkare som spelar Goldbergvarationerna. Ett mäktigt verk med en aria och 30 variationer, som inte spelats alltför flitigt i Helsingborg. Fyra så välrenommerade pianister samtidigt kan nog ingen annan konsertsal skryta med.

Fyra dagar senare är det säsongspremiär för Helsingborgs Symfoniorkesters nya generalprogram, vars upplägg och musikval är minst sagt annorlunda. Att man valt Dvoraks ”Nya Världen” som öppningsnummer får väl ses som en tanke. Och bland alla säsongens nyheter erbjuder konserthusledningen också på något som de kallar för Efterfesten för att utöka och fördjupa musikupplevelsen: Efter konserten är publiken välkommen ned i Café Markelius, där dirigent och musiker är beredda att samtala om kvällens konsert.

Efterfesten gäller för de flesta av säsongens konserter. Så ladda med frågor till musikerna. Rätt hanterat kan nog Efterfestens samtal ge många aha-upplevelser.

Fredrik Österling och Stefan Solyom har båda tämligen små barn, så det är kanske därför man kommit på den briljanta(??) idén med Bebis-musik.  Onsdagsförmiddagar är föräldrar och små barn välkomna att ta en fika och lyssna till levande musik. Också i Café Markelius.

Hur lyder ordspråket? Det skall böjas i tid, det som krokigt skall bli.

Tommie Ling