Pierrot bloggar

Illustration: Gorg Mallia

HHelsingborg den 8 november 2018
Colombine ställer sig in. Inte ett ord om mitt senaste mejl till henne. Istället går hon ut hårt och kallar mig ”Lyrikens snöman” och ”Månens höghet”. Ursäkta? Får man ens skriva sånt i det här landet längre? Hon påstår att hon blivit av med sitt skratt och att jag på något vis skulle vara den ende som kan ge henne skrattet tillbaka. Hon kryddar anrättningen med bilden av några svarta flaggor som glädjelöst viftar i vinden. Oklart vad hon vill. Eller är hon suicidal? Jag kanske ska föreslå att hon försöker föreställa sig hur Ulf Kristersson dansar fram ett förslag till regeringsförklaring. Det borde kunna få henne att dra lite på smilbanden.

Illustration: Gorg Mallia

Helsingborg den 7 oktober 2018
Hej. Det blev visst lite konstigt sist vi sågs. Jag har varit orolig och konstig sedan dess. Du måste förstå att jag behöver besked. Tydlighet. Istället befinner jag mig ett emotionellt limbo. Gudarna ska veta att jag har tillräckligt att tänka på. De svarta malarna t. ex. Vet du, att när månen lyser nere vid vattnet, ser det ut som vita guppande blommor. Jag var ute i natt och försökte plocka dem. För att kunna strö dem över ditt hår. Neurotiskt och överspänt, javisst. Jag blev blöt och insåg att jag nog hellre skulle vilja hälla en hink vatten över dig.

Illustration: Gorg Mallia

Helsingborg den 27 september 2018
Jag gjorde ett sådant där gen-test. Tänkte det skulle bringa klarhet i min konstanta förvirring över var jag egentligen hör hemma. Mina få vänner menar att jag är helt fixerad vid frågor om ursprung. De menar att jag är överdrivet sentimental och gör mig romantiska bilder om mystiska och storslagna urfäder. Men gen-testet visar att jag till största delen är sydeuropé. Ha. Bergamo, förstås. Där Commedia dell’arte föddes. Det finns ingen annan möjlig tolkning. Där fick mina klentrogna vänner.

Illustration: Gorg Mallia

Helsingborg den 16 september 2018
Hela lägenheten är full av gigantiska svarta malar som fladdrar. De fladdrar precis som min morfars läppar gjorde när han skulle skoja till det på sitt glädjelösa vis. Fast morfars läppar skymde aldrig soljuset på samma sätt som malarna. Det får man ge honom. Morfar var så smal att han knappt gav någon skugga alls. Och när jag öppnar fönstret kommer en doft från grillen nedanför. Månen är mindre berusande i natt, Till råga på allt har jag nu helt glömt vad jag egentligen tänkte skriva. God natt.

Illustration: Gorg Mallia

Helsingborg den 6 september 2018.
Den där jävla månen. Bara en skära i natt, visserligen. Men den tvingar mig ändå att göra saker. Som om det inte räckte med att folk stirrar på mig och skrattar åt mig i smyg för mina kläders skull. Ingen skrattade åt Henrik Berggren från Broder Daniel för hans tår på kinden. Fattar de inte att jag är originalet? Månen berusar mig. Och jag raglar omkring som om månen var månadens bag-in-box och jag har sugit i mig hela. Gode gud.