Inför en ny konsertsäsong är det förstås många saker som ska falla på plats. Särskilt om man som vi i HSO har som ambition att hitta nya perspektiv på vår konstform. Jag kan redan nu avslöja att säsongen 2017/18 kommer vara fullmatad med nyheter av olika slag. Såväl spänningen i huset som mina egna förväntningar på resultatet stiger i takt med att deadline närmar sig. Men. Hur gärna jag än skulle vilja kan jag inte avslöja något riktigt än… Men jag ska ange några färdriktningar.

Först och främst ser jag det närmast som en plikt att vi som offentligt finansierad musikinstitution ger oss i kast med att skärskåda våra heliga kor. Ett exempel är de ritualer vi håller oss med runt konserterna. Ett annat är sättet på vilket vi läser och tolkar musikhistorien men också vår samtid. Ska vi spegla historien i samtiden eller tvärtom? Det är viktigt, menar jag, att vi funderar över vilka filter vi själva ställer upp som hinder för den symfoniska musikens möjligheter till förnyelse. Det här är viktigt för att frilägga så mycket rörelseenergi som möjligt för det vi brinner för – nämligen att göra musik på högsta möjliga nivå. Inget dödar musik så effektivt som ett lojt förhållande till alla de aktiva val som vi har möjlighet att göra.

Fredrik Österling och Dan Laurin in action

Med detta sagt ska ni ändå få en liten glimt av det pågående arbetet. På bilden ser ni mig och vår internationellt ryktbare blockflöjtsstjärna Dan Laurin. Jag besökte honom i Stockholm i början på veckan, och vårt samtal kretsade kring ett synnerligen kreativt grepp på ett stycke musikhistoria.

Hemligt värre. Men hav tålamod. Snart kommer nämligen allt att uppenbaras i ett säsongsprogram nära er! Innan dess ska jag försöka hinna förse er med ytterligare några spänningshöjande ledtrådar.

/Fredrik